så... somnade hur sent som helst igår efter att ha pratat i
telefon en bra stund. vaknade sju som om jag sovit i flera dagar.
hur pigg som helst med andra ord. antar att det leder till att jag
är sjukligt trött i kväll. men vad gör det?
så... idag, nu, så fort jag druckit upp mitt kaffe, ska jag
fortsätta städa. har farligt mycket att göra idag oh tänkte
faktiskt tvinga med min syster om hon blir barnledig på en lång
promenad.
sen till en annan sak...
kan man bli sjuk av oro? kan man oroa sig så mycket för någon
att man i slutändan inte orkar mer oh ger upp? kan man bara släppa
allt oh låtsas som inget alls, eller måste man ge upp?
likaså ultimatum... jag har gjort det förr. gett ultimatum. men
på vissa saker känns det som om jag inte ska behöva det, utan att
saker i fråga ska komma naturligt. av egen vilja oh tanke. jag ska
inte behöva tänka åt andra, jag ska heller inte behöva prata åt
andra. jag ska inte behöva vara den som idiotiskt förklarar oh
säger hur det ska vara. men alla har väl regler? alla har väl olika
saker de prioriterar?
jag vet inte hur andra tänker, men det flesta jag känner
prioriterar sina barn först, precis som jag gör. sen finns de dom
som sätter barnen först, men visar det inte. det finns dom som
beskriver sin kärlek till barn som det mest fantastiska men sen
faktiskt inte gör ett skit för att bevisa det.
är det bara jag som har regler på hur en vuxen får bete sig
bland barn?
de jag känner som betyder något prioriterar samma saker som mig
oftast. de är dom som ser på sina barn som jag ser mina. som
erkänner sina barns misstag och även ibland funderar på vad faan
som hände med uppfostran. det undrar jag med. sen vet jag att barn
trotsar. jag vet det. jag vet att de har perioder som verkligen är
skitjobbiga. men under dessa stunder kan jag ibland i frågasätta
min roll som mamma. gör jag rätt?
jag vet att jag gör allt jag kan oh lite till. jag vet att jag
uppfostrar mina barn på det sättet jag anser vara rätt. sen att det
inte funkar alltid är en annan diskussion, men så länge man gör det
räknas det väl?
sen har jag även teorier på vad som är bra för barn oh inte. jag
har mina regler, jag har enorma regler. för barnen oh för de runt
´dem. man kan inte bete sig hur som helst runt ett barn oh det
finns saker barn inte ska se. det finns saker man inte säger, saker
man inte gör, saker man absolut inte ens ska tänka på i närheten av
barn.
ta alkohol... oacceptabelt runt mina barn. ett glas vin, jo
visst, det spelar väl ingen större roll. men man dricker inte i
närheten av mina barn. en full människa är inte ens välkommen till
min ytterdörr om barnen är hemma.
en full människa borde inte ens knacka på min dörr. jag menar
inte att det gör det nu, nej nej... ingen jag känner skulle
göra det.
det är bara hur jag tänker.
ett kors alldeles för långt inlägg, men min prinsessa bad mig
uppdatera oh ibland är det bra att rensa tankarna. sen att mina
tankar idag inte får plats här är en annan sak, men vaddå? en del
är ju ute....
Kommentarer